En liten berättelse om hur det gick .. .. när Kennel Trollskogen fick sin C- kull .. Det närmade sej Svea’s 63’dygn i dräktigheten. Enligt det ultra som blev gjort så såg vi – vet Marina Hultholm och jag – 5 valpar. Vi hade ”tempat” henne den senaste veckan. Det 63’e dygnet skulle infalla lördagen den 12 maj, redan under fredagen så blev Svea allt mer intensiv med sitt bäddande i valplådan. Jag trodde att hon skulle valpa natten till lördagen. Inget hände. Natten mellan lördag och söndag var mycket orolig och vi – Svea och jag - sov ingenting. Söndagmorgon kl 08.00 föddes en tikvalp – äntligen! På självaste morsdag ;)) När 2 timmar hade gått blev jag orolig eftersom vid de tidigare valpningarna har kommit valpar var 30 – 40 minut. När inget hände ringde jag till deju.vet. som svarade att det var inget att bry sej om – sånt händer, hon har ju inte ens krystvärkar. Vi tänkte att:  jaha.. det blir väl inge mer valpar då – sånt händer ju  - de kan ju förintas. Lena Sundquist, Sveas uppfödare, ringde mej och sa: - känn på magen men du måste känna hårt. Eftersom jag tyckte att det var svårt att känna så gick jag till vår granne, vet. Tanneli Tirkkonen, och bad honom komma och känna. Jo, mycket riktigt, han kände flera valpar. Han gav Svea några sprutor så att krystvärkarna skulle komma igång. Det var jobbigt för Svea för hon hade hållit på så länge. Tanneli föreslog att vi skulle snitta henne. Men jag tyckte att vi försöker lite till och ser om hon inte kan föda normalt, allafall. Inte förrän kl 15.45 kom nästa valp, en död tikvalp som var mycket stor. Nu, tänkte vi, nu kanske det kommer igång, det var hon som ”stoppade” allt – kanske. Inget hände. Tanneli gav mer sprutor och undrade om vi inte skulle snitta henne iallafall – det blir så tungt för henne om vi fortsätter så här. OK. Svea sövdes ner kl 18.00 hos Tanneli – vår granne. Svea hade ytterliggare 3 valpar i magen. Två tikar och en hane. Hanen var död men tikarna levde. Under tiden så hjälpte Andreas till och var med den valp som föddes på morgonen, hon låg i valplådan med varmvattenflaskor inlindade i handukar runt om sej. De två tikvalpar som föddes hemma hos Tirkkonen bar vi hem till valplådan så att de fick vara med sin syster. Svea vaknade senare under kvällen från sin narkos men var mycket svag. Antti tog ledigt från jobbet följande vecka. Och tur var det, för på måndagen och tisdagen var Svea så dålig att vi trodde att vi skulle mista henne. Eftersom hon var dålig så fanns det nästan ingen mjölk att dia för valparna. På tisdagskvällen började Svea bli lite piggare och kunde äte lite. Men ... en av valparna dog, hon var för svag. När vi skulle ta ut Svea för att göra sina behov den kvällen så tog hon de två levande valparna i munnen för att ta dem med sej, hon vägrade att lämna dem. Den andre valpen som blev född med kjejsarsnitt var ganska svag men hon repade sej ganska bra, vi gav henne extra mjölktillskott även på natten och försökte se att hon verkligen diade ordentligt. När valparna var 4 veckor dog den svagare valpen - hon som hade födds med snitt. Det var kanske inte direkt oväntat men ändå märkligt eftersom hon trotts allt klarat sej så länge.  Idag har vi en mycket fin liten tikvalp (”Siri”) efter Demo och Svea - det var hon som föddes kl 08.00 på självaste morsdag år 2007! (Namnet Siri är en kort variant av namnet Sigrid som betyder skön segrarinna - precis som vår lilla Siri är.. en skön liten segrarinna) Tack veterinär Tanneli Tirkkonen, för utan din hjälp skulle nog inte Svea leva idag, 1000– tack Tanneli !! Tack även till veterinär Marina Hultholm som tog imot oss på kliniken trotts att du hade så mycket att göra under tisdagen, samt att du svarat på alla mina telefonsamtal, 1000- tack Marina !! Till slut.. 1000- tack vår älskade Svea för att du än en gång givit oss en sån fin valp. Mia, Antti & Andreas 06.12.2007 Den 21 november var jag tvungen att fatta ett beslut som för varje djurägare är en mardröm. Siri drabbades av en mycket snabb och aggressiv sjukdomsatack och tillsammans med veterinär insåg vi att vi kunde inte rädda henne, jag tog det otroligt tunga beslutet att vi måste avliva henne. Enligt obduktionsrapporten drabbades Siri av en kraftig och snabbutveklad lunginflamation som hon ådragit sej i samband med krampanfall. Dessa krampanafall var kanske sk idiopatisk epilepsi som är en benämning på den form av epilepsi där man inte kan påvisa någon känd förvärvad orsak till anfallen. Patologen kunde inte finna något som var fel eller missbildat och därmed kan de inte ge en exakt orsak. Vi lär aldrig få veta varför det blev så här med Siri och varför det blev så här med hela kullen. Kanske hade Svea någon infektion under dräktigheten som vi aldrig märkte av och det är något vi aldrig får veta. Men vi vet en sak och det är att Siri är OTROLIGT saknad, av oss i familjen och främst av fodervärden Marina. Mia